Ösmo kyrka: medeltida valv och Albertus Pictors målningar

Ösmo kyrka är ortens äldsta byggnad och en av Södertörns mest sevärda medeltidskyrkor. De äldsta delarna är från 1100-talet, och stjärnvalven pryds av kalkmålningar av Albertus Pictor och hans verkstad. Här är kyrkans historia och det lagskydd som gäller för den.

Långt innan järnvägen och villaområdena fanns var trakten kring Ösmo en levande jordbruksbygd. Det märks tydligast vid Ösmo kyrka, som stått på samma plats i mer än åtta sekler. Att orten nämns i skrift redan 1281 hänger nära ihop med kyrkans tidiga historia.

Från romansk stenkyrka till valvslagen helgedom

Kyrkans äldsta partier, delar av tornet och den västra delen av norra muren, utgör resterna av en romansk stenkyrka vars äldsta murverk dateras till 1100-talet. Under 1300-talet förlängdes kyrkan österut och fick ett nytt korparti, och under 1400-talets andra hälft breddades tornet och ett vapenhus byggdes i söder. På så vis växte den lilla romanska kyrkan till den valvslagna byggnad vi ser i dag.

Albertus Pictors målningar

Det mest berömda i Ösmo kyrka är kalkmålningarna. Långhusets tre stjärnvalv täcks av en rik målningsskrud från 1400-talets andra hälft, utförd av Albertus Pictor och hans verkstad, samme mästare som målade i bland annat Täby och Härkeberga. Så står upphovsmannen angiven i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Målningarna kalkades över 1770, i en tid då medeltida bildkonst ansågs omodern. Först 1872 togs de fram igen, och vid restaureringen 1934 rengjordes de grundligt. I dag är målningarna ett av de främsta skälen att besöka kyrkan.

Framtagningen 1872 fick en följd som märks i litteraturen än i dag. Hans Hildebrand läste några bokstäver på nordväggen som namnet Peter och tog dem för målarens signatur, och ur den läsningen växte en hel mästargestalt fram: Peter målare, som skulle ha varit den unge Albertus lärare. Under 1990-talets första år klarlade forskningen att någon Peter aldrig funnits, att Ösmo-inskriften i varje fall inte innehöll det namnet och att allt som gått under hans namn i själva verket är Albertus Pictors tidiga produktion. Det står i Svenskt biografiskt lexikon. Besöksbeskrivningar som fortfarande nämner Peter bygger på den överspelade uppfattningen.

Vems vapensköldar sitter i valvet?

I ett av stjärnvalven syns två vapensköldar som inte är kyrkans egna. De tillhör riksrådet Erengisle Nilsson den yngre och hans hustru Birgitta Olofsdotter Tott, som satt på riddarborgen Hammerstahus nordost om Ösmo. Birgitta var dansk. Enligt Sturekrönikorna anklagades och fälldes hon för att ha arrangerat spioneri mot Sverige i samband med att danska trupper angrep landet 1452, och hon dömdes att brännas på bål. Straffet omvandlades till fängelse, och efter en tid undslapp hon även det. Svenskt kvinnobiografiskt lexikon beskriver saken som ett påstått landsförräderi och nämner att hennes roll i spioneriet senare har satts i tvivelsmål. Enligt traditionen ska hon som kompensation ha bekostat kalkmålningarna i kyrkan.

Sköldarna sitter kvar i valvet. Målningarna kom till under 1460-talet. Borgen däremot lämnades att förfalla på 1400-talet och står i dag som en ruin i Häringe-Hammersta naturreservat. Hur borgen var byggd och vad som återstår av den står i guiden om Hammersta borgruin.

Från dopfunt till klockstapel

Kyrkan rymmer flera värdefulla inventarier. Dopfuntens fot är av gotländsk kalksten från 1300-talet, och i koret hänger ett triumfkrucifix från omkring 1475. Från senare tid finns en skulpterad predikstol från 1667 och en altaruppsats från 1716. Den fristående klockstapeln intill uppfördes mellan 1794 och 1813. Tillsammans spänner inventarierna över flera hundra års kyrkokonst.

Är Ösmo kyrka ett skyddat kulturminne?

Ja, men inte som byggnadsminne. Ösmo kyrka är ett kyrkligt kulturminne enligt 4 kap. kulturmiljölagen (1988:950), och 1 § i samma kapitel slår fast att kulturhistoriska värden i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser är skyddade enligt kapitlets bestämmelser. Skyddet följer alltså direkt av lagen, utan att någon myndighet behöver peka ut just den här kyrkan.

Byggnadsminnesskyddet fungerar tvärtom: en byggnad får förklaras för byggnadsminne av länsstyrelsen, och 3 kap. 1 § undantar uttryckligen kyrkobyggnader från det kapitlet. Samma gräns syns motsatsvis i 4 kap. 4 §, som kräver både ett beslut av länsstyrelsen och ett högt kulturhistoriskt värde för att tillståndsplikten ska omfatta en kyrka som tillkommit efter 1939.

I Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister har anläggningen id 21300000004605, och fältet för aktuella lagskydd anger ”Kyrkligt kulturminne. 4 kap. KML” med tillägget ”Tillkommen före utgången av år 1939. Omfattas av tillståndsplikt 4kap.3§”. Fältet för tidigare lagskydd är tomt, vilket bekräftar att ingen byggnadsminnesförklaring finns. Byggnadsposten anger nybyggnadsår 1100 till 1199, med 1100 till 1299 som vidare alternativ, alltså långt före den gräns lagen sätter. Registeruppgifterna kontrollerades i juli 2026.

Vad tillståndsplikten faktiskt innebär står i 4 kap. 3 § kulturmiljölagen. En kyrkobyggnad som är uppförd före utgången av år 1939 får inte ändras på något väsentligt sätt utan tillstånd av länsstyrelsen. Tillstånd krävs alltid för rivning, flyttning och ombyggnad, och likaså för ingrepp i eller ändring av exteriör och interiör med fast inredning och konstnärlig utsmyckning, samt för ändrad färgsättning. Kalkmålningarna i stjärnvalven är just sådan konstnärlig utsmyckning. En åtgärd av samma slag som framtagningen 1872 skulle med dagens regler alltså kräva länsstyrelsens tillstånd, medan sedvanligt underhåll och brådskande reparationer får utföras utan tillstånd enligt 5 § i samma kapitel. Bestämmelserna är olika gamla: 3 § fick sin nuvarande lydelse genom SFS 2017:562, medan 5 § står oförändrad sedan lagen kom 1988.

Skyddet stannar inte vid kyrkobyggnaden. Kyrkogården är en begravningsplats i lagens mening, och för en begravningsplats som anlagts före utgången av år 1939 krävs länsstyrelsens tillstånd både för att utvidga eller väsentligt ändra den och för att riva eller väsentligt ändra byggnader, fasta anordningar och vegetation. Det står i 4 kap. 13 §. I 12 § räknas murar och portaler uttryckligen in. Därmed omfattas kyrkogårdens medeltida bogårdsmur, som enligt registrets beskrivning av anläggningen är bevarad i norr, väster och öster. Registrets historik dokumenterar också ingreppen i muren: år 2005 lades den delvis om, ett arbete som utfördes av Byggnadshyttan på Gotland.

Ansvaret vilar på tre parter, och de blandas lätt ihop. Länsstyrelsen prövar tillstånden och får ställa skäliga villkor för hur en ändring utförs. Riksantikvarieämbetet för bebyggelseregistret. Myndigheten har enligt 1 kap. 2 § överinseende över kulturmiljöarbetet i landet, med rätt att överklaga beslut av domstol eller annan myndighet enligt 1 till 5 kap. Den tredje är förvaltaren. Vårdplikten i 4 kap. 2 § är formulerad utan adressat: kyrkobyggnader och kyrkotomter ska vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas och deras utseende och karaktär inte förvanskas. Vem som svarar för den framgår i stället av 17 § i samma kapitel, som låter länsstyrelsen förelägga den som är ansvarig för förvaltningen av ett kyrkligt kulturminne att vidta rättelse. För Ösmo kyrka är det Svenska kyrkan, genom Ösmo-Torö församling i Strängnäs stift.

Besöka kyrkan

Ösmo kyrka tillhör Svenska kyrkan och används fortfarande för gudstjänster, dop, vigslar och begravningar. Aktuella öppettider och tider för visningar hittar du via församlingens webbplats. Vill du läsa mer om trakten finns våra guider om att bo i Ösmo och om naturen runt sjön Muskan. Kyrkan ligger lättillgängligt nära samhället, och ett besök kombineras gärna med en vandring i omgivningarna.

Senast faktagranskad: 28 augusti 2026